filmkatterna

Igår tog som sagt vår resa med vampyrerna slut. Och vilket avslut då! Tid är definitivt relativ, det närpå timmen långa avsnittet gick jättefort och hann aldrig bli tråkigt, och innan man riktigt var redo för det var eftertexterna där. Det var ett bra sista avsnitt. Nog det bästa enligt mig. Ett värdigt avslut.

Och det gjorde oss absolut redo för nästa film. Blev lite rädd först när jag läste att det är samma regissör som på Nationens Födelse, men efter att ha läst om filmen är jag riktigt pepp ändå. Fyra kärlekshistorier utspelade i fyra olika tider. Det som kommer bli mest spännande att se är kanske inte historierna utan snarare produktionen i sig. Två miljoner dollar ska den ha kostat att spela in, vilket måste ha varit en enorm summa 1916...

//Sofia

Utan att avslöja någonting: vilken avslutning säger jag bara!

Nu blickar vi framåt och minns de fina 440 minuter vi delat med parisar-vampyrerna: det var fina tider. Nästa är Intolerance. Spännande!

Lite januaristillestånd kan det allt bli i dessa vinterstormar.
Nya tag imorgon, avslutningen på Les Vampires. Det kommer bli en tuff dag, att ta farväl av Irma och hennes vampires.

 

/Lovis

Sådär, lite bättre tempo på visningarna nu. Avsnitt 8 må vara bra men jag måste säga att The Prisoner (avsnitt 9) var mitt favoritavsnitt hitills! Det var som alltid fyllt med hemligheter, trix&knix och ett och annat fult knep. The prisoner var nog lite mer sammanhängande men med snabba byten i taxiväskan och vem som brottades med vem.
Jag hade absolut följt serien när den gick på bio om jag hade levt 1915!

//Lovis

Bara något kul (nördigt?) onödigt vetande. Igår såg jag på Inglourious Basterds för andra gången. Så helt plötsligt när de befinner sig i Shoshannas kontor på biografen ser jag inget mindre än affischen för Les Vampires på väggen. Den du!

 

/Sofia

Det här med morgonvisning var nog en bra idé. Under de tidigare avsnitten har jag lätt kunnat börja tänka på annat efter ett tag, återigen; stumfilmer ska inte vara så långa. Men idag lyckades jag vara fokuserad genom hela filmen. Kan också ha berott på att det var så länge sen senast. Och att jag saknat vampyrerna. Vilketsom gillade jag detta avsnitt. Det bästa är ju alltid deras skumma metoder. I stil med falluckor i golvet eller gömd giftpil i handen. Eller hur de lyckades stjäla hundra tusen dollar med hjälp av en signatur "I varje nummer av tidningen får läsarna en känd persons autograf." samt inspelad röst som de spelar upp över telefon. Så charmigt. Så elegant.

Nu är det nära slutet, med endast tre avsnitt kvar. Spännande!

//Sofia

Wosh. Det var en pers. Vilket avsnitt! Stumfilm funkar i korta avsnitt - that's it. Nu kidnappar alla varandra och bor på hotell. Det är visserligen väldigt trevligt av dom. En timme orkestermusik sätter spår. Jag hänvisar till Sofia. Tal är bra grejer. Dock var skogsscenen där vi får se en hästridande framifrån i rörelse skitcoolt att se! Roligt roligt är vad stumfilm och utvecklingen är! Jag undrar hur revolutionerande det var i 1910-talets Paris. Det måste varit en succé.

 

/Lovis

Vi har nu kommit lite över halvvägs på serien vi älskar så. Och jag måste säga att jag har börjat sakna talet mer och mer. Kanske är det för att det är fler dialoger nu. Men att se två personer stå och tala med varandra och sen bara få en kort sammanfattning gör att det hela kan kännas lite... Snuttifierat, som min mentor skulle ha sagt. Bara tanken på att det egentligen är ljuvlig franska som kommer ur deras munnar gör det hela vackrare, mer fylligare. Jag älskar fortfarande serien såklart. Men den skulle ha varit så mycket mer komplett med tal. Tacka vet jag att tekniken ständigt utvecklas.

Något positivt med avsaknaden av tal är dock musiken. Det är inte ofta man får höra musik som passar så perfekt bra till filmen. Tonerna beskriver personernas känslor med så noggrant och passande att man i stort sett känner allt själv. När jag tänker efter gör musiken det nästan värt all stumhet.

//Sofia

Det är fina filmer vi får se här.
Man måste låta dom sjunka in lite också. Det är därför man inte kan sträckse allihop.
& så njuter vi i fulla drag.
Man borde ju visa Les Vampires för alla Twilight och True Blood-bitna.

Dead man's escape.
Det börjar bli rörigt i vampyrgrytan här. Några luringar tycks byta sida.
Nackdelen med stumfilm är att man inte hör rösterna, och jag i allafall blandar lätt ihop karaktärerna.
Idag saknade jag Irma Vep. Philippe Guérande är fulsnygg men inte lika kool.

 

/Lovis

Jag vet att Lovisen redan har påpekat detta. Men Irma Vep. Åh! Läste innan att det skulle vara hon som äger hela serien. Och kan inte annat än att hålla med. Om blickar kunde döda säger jag bara. Här har vi en riktig skådespelerska. Jag kan tänka mig att det är svårare att få det se trovärdigt ut i en stumfilm, då det lätt blir att folk överdriver sitt skådelspel för att få fram den känsla de vill förmedla i brist på talet. Men icke Irma Vep. Och bara titta på skönheten:

 

Tydligen så blev hon även filmproducent och -regissör senare i livet. Under en tid då kvinnor inte ens hade rösträtt i Frankrike (som hon kommer ifrån och filmen är inspelad), och majoriteten säkert inte ens hade jobb. Sånt är koolt tycker jag.

Det är faktiskt värt att se serien bara för hennes skull.

/Sofia

Inte för att vara tjatig alls. Men fy vad snyggt det är!
I dessa Twilight/vampyr-tider borde man inte ens våga yttra "vampyr"
Men Irma Vep - vilken tjej!
Hon måste vara förebilden till catwoman? Det är slimmat, svart och listigt. och snygg.

Hon hittar på hyss, byter namn och mördar folk.
Episodens grej står mellan garderoben och telefonsamtalet.
Garderoben kan vara det fräckaste knepet jag sett någonsin,
och telefonsamtalet Phillippe ringde över bron - gudaskönt!



/Lovis

Jag gillar verkligen den här serien. Den måste dragit riktigt mycket folk när den gick på bio! Det är så snyggt och fascinerande och tar aldrig slut. Lurigt och klurigt och fruktansvärt finurligt. Filmkreativiteten är på topp. Som Sofia nämnde med läkarbesöket. Jag funderar allvarligt på att sluta se icke-stumfilm. Stumfilm är.. stunning!



/Lovis

Jag älskar att fastna i en serie. Och ännu mer i en från början av 1900-talet. Inte bara för att det låter koolt att säga, utan för att det på riktigt är bra, spännande, snyggt, roligt. Mest skrattade jag när en man skulle låtsas vara sjuk och vid besöket av doktorn var han så ynkling så, men så fort doktorn hade gått ställde sig mannen upp och började träna armarna med två hantlar för att visa hur frisk han egentligen var. Helskumt och jättekul. Ett fint exempel på hur skaparna i brist av ljudet får ta till andra medel och vara extra kreativa för att få fram samma budskap. Ser fram emot nästa avsnitt!

/Sofia

Jag är mäkta imponerad över kreativiteten och samhällssatiren i dessa två episoder. Falluckor som idiotiska poliser inte förstår hur de fungerar och står och svär och viftar med pistoler över den. Det absolut bästa i andra delen är när den tillfångatagne mannens kumpan visar sig spela dubbelspel och de båda blir inlåsa inför avrättningen och lyckas mirakulöst ta sig därifrån och istället tillfånga ta Mister Inquisitor. Jävla drag det där! för att inte tala och intrigen i begynnelsen. Ringen. Och döden. Och vampyrernas dräkter är helt fantastiska!



/Lovis