filmkatterna

Dead man's escape.
Det börjar bli rörigt i vampyrgrytan här. Några luringar tycks byta sida.
Nackdelen med stumfilm är att man inte hör rösterna, och jag i allafall blandar lätt ihop karaktärerna.
Idag saknade jag Irma Vep. Philippe Guérande är fulsnygg men inte lika kool.

 

/Lovis

Jag vet att Lovisen redan har påpekat detta. Men Irma Vep. Åh! Läste innan att det skulle vara hon som äger hela serien. Och kan inte annat än att hålla med. Om blickar kunde döda säger jag bara. Här har vi en riktig skådespelerska. Jag kan tänka mig att det är svårare att få det se trovärdigt ut i en stumfilm, då det lätt blir att folk överdriver sitt skådelspel för att få fram den känsla de vill förmedla i brist på talet. Men icke Irma Vep. Och bara titta på skönheten:

 

Tydligen så blev hon även filmproducent och -regissör senare i livet. Under en tid då kvinnor inte ens hade rösträtt i Frankrike (som hon kommer ifrån och filmen är inspelad), och majoriteten säkert inte ens hade jobb. Sånt är koolt tycker jag.

Det är faktiskt värt att se serien bara för hennes skull.

/Sofia

Inte för att vara tjatig alls. Men fy vad snyggt det är!
I dessa Twilight/vampyr-tider borde man inte ens våga yttra "vampyr"
Men Irma Vep - vilken tjej!
Hon måste vara förebilden till catwoman? Det är slimmat, svart och listigt. och snygg.

Hon hittar på hyss, byter namn och mördar folk.
Episodens grej står mellan garderoben och telefonsamtalet.
Garderoben kan vara det fräckaste knepet jag sett någonsin,
och telefonsamtalet Phillippe ringde över bron - gudaskönt!



/Lovis

Jag gillar verkligen den här serien. Den måste dragit riktigt mycket folk när den gick på bio! Det är så snyggt och fascinerande och tar aldrig slut. Lurigt och klurigt och fruktansvärt finurligt. Filmkreativiteten är på topp. Som Sofia nämnde med läkarbesöket. Jag funderar allvarligt på att sluta se icke-stumfilm. Stumfilm är.. stunning!



/Lovis

Jag älskar att fastna i en serie. Och ännu mer i en från början av 1900-talet. Inte bara för att det låter koolt att säga, utan för att det på riktigt är bra, spännande, snyggt, roligt. Mest skrattade jag när en man skulle låtsas vara sjuk och vid besöket av doktorn var han så ynkling så, men så fort doktorn hade gått ställde sig mannen upp och började träna armarna med två hantlar för att visa hur frisk han egentligen var. Helskumt och jättekul. Ett fint exempel på hur skaparna i brist av ljudet får ta till andra medel och vara extra kreativa för att få fram samma budskap. Ser fram emot nästa avsnitt!

/Sofia

Jag är mäkta imponerad över kreativiteten och samhällssatiren i dessa två episoder. Falluckor som idiotiska poliser inte förstår hur de fungerar och står och svär och viftar med pistoler över den. Det absolut bästa i andra delen är när den tillfångatagne mannens kumpan visar sig spela dubbelspel och de båda blir inlåsa inför avrättningen och lyckas mirakulöst ta sig därifrån och istället tillfånga ta Mister Inquisitor. Jävla drag det där! för att inte tala och intrigen i begynnelsen. Ringen. Och döden. Och vampyrernas dräkter är helt fantastiska!



/Lovis

Jag önskar att detta är en kurs man kan studera. För det är sjukt fascinerande, filmens utveckling! Kamerorna är ännu stilla, men det har kommit handmålade scener (The Great Train Robbery) och nu senast så var det helfärgat. Jävligt effektivt och riktigt snyggt gjort. Bästa någonsin är när en nattlampa tänds mitt i natten, och den blåa färgen övergick till sepia så där riktigt stilrent! Jag sitter lyriskt fånleende i soffan och fascineras över utvecklingen!

/Lovis

Jag visste det jag visste det jag visste det!

Har bara sett första avsnittet av tio. Men åh vad jag gillar det. För det första är det en serie. Jag älskar serier. Det är något speciellt med den sortens film. Kan bero på att det måste vara mer spännande för att folk ska tillbaka till nästa avsnitt. Eller att de är såpass korta att man inte hinner tröttna. Men det är iaf en konstform (kan man kalla det det?) som jag älskar.

För det andra är det här ingen historisk tråkfilm. Här snackar vi gangsters. Vi snackar lönngångar bakom tavlor. Vi snackar mord och avhuggna huvuden i lådor. Vi snackar små hemliga lappar underskriva "The Great Vampire".

För det tredje är det inte jättelånga sega scener som inte säger någonting. Utan lagom långa. Och med passande musik. Och med olika färger, grön - utomhus, sepia -  inomhus, blå - natt.

Nio avsnitt kvar. Nice!



The end of The Severed Head.

//Sofia

Såhär tre år senare hittade jag äntligen tid att skriva om filmen här. Nationens Födelse och jag skulle verkligen vilja vara det filmprettot som totalnördar in mig på stumfilmen och ser dess charm och överanalyserar och har sig, men jag är inte den. En kvart är väl okej. En kvarts stumfilm kan vara rolig och spännande och annorlunda från det man i vår tid är van att se. Tre timmar däremot är inte lika okej. Den kändes seg och jag har sett filmen men kan samtidigt inte påstå att jag sett den då tankarna skenade iväg alltför många gånger. Känner mig negativ. Men jag gillade verkligen inte filmen helt enkelt. Speciellt då man kände den genomsyrande rasismen. Jag vet inte om de var så, men vissa av de mörkhyade skådespelarna såg till och med ut att inte vara "äkta" utan med brun färg målad på kroppen. Det är då man känner att man är glad att bo i den tiden vi lever i nu. Visst kan man ibland längta tillbaka till enklare tider utan stress, men det samhället och bilden av folk, nej tack. Så för min del var det inte mycket av denna film jag tyckte om. Ibland blir det så.

Nu har jag klagat av mig på stumfilm, och är redo att ge det en till chans. Nästa films 440 minuter är kanske inte det mest peppande, men när jag såg titeln Les Vampires känner jag mig redo och att jag verkligen ser fram emot det. Det är nu min stumfilmsförälskelse ska sättas till liv. Jag känner det verkligen!

/Sofia

Whoa! Det var ingen lättsmält som stod på menyn idag.
(ordvitspoäng: score!)

Birth of a nation kändes som en lite för stor film för sitt eget bästa. Den handlade om 1. inbördeskriget i USA 2. kärlek och jäkelskap (som alla filmer faktiskt gör). Jag börjar förstå charmen med stumfilm liksom, det blir större intryck för färre sinne, så det blir ju inte samma sak. Det är intressant med tonsättningen liksom, för den är klockren ibland, och ibland inte alls. Men klippningarna blir så himla snygga när det överlappar, skuggar ut och ljusnar igen. Ingen tvekan.

Repliker som kommer upp som en notis över hela bilden. Och när mammorna får sina söner dödsbrev får jag också läsa dom. Det är fint. Men det där med att återspegla historiska händelser vet jag inte vad jag tycker om. Jag ser all film som underhållning.

 

/Lovis