filmkatterna

Såhär tre år senare hittade jag äntligen tid att skriva om filmen här. Nationens Födelse och jag skulle verkligen vilja vara det filmprettot som totalnördar in mig på stumfilmen och ser dess charm och överanalyserar och har sig, men jag är inte den. En kvart är väl okej. En kvarts stumfilm kan vara rolig och spännande och annorlunda från det man i vår tid är van att se. Tre timmar däremot är inte lika okej. Den kändes seg och jag har sett filmen men kan samtidigt inte påstå att jag sett den då tankarna skenade iväg alltför många gånger. Känner mig negativ. Men jag gillade verkligen inte filmen helt enkelt. Speciellt då man kände den genomsyrande rasismen. Jag vet inte om de var så, men vissa av de mörkhyade skådespelarna såg till och med ut att inte vara "äkta" utan med brun färg målad på kroppen. Det är då man känner att man är glad att bo i den tiden vi lever i nu. Visst kan man ibland längta tillbaka till enklare tider utan stress, men det samhället och bilden av folk, nej tack. Så för min del var det inte mycket av denna film jag tyckte om. Ibland blir det så.

Nu har jag klagat av mig på stumfilm, och är redo att ge det en till chans. Nästa films 440 minuter är kanske inte det mest peppande, men när jag såg titeln Les Vampires känner jag mig redo och att jag verkligen ser fram emot det. Det är nu min stumfilmsförälskelse ska sättas till liv. Jag känner det verkligen!

/Sofia