filmkatterna

Vi har nu kommit lite över halvvägs på serien vi älskar så. Och jag måste säga att jag har börjat sakna talet mer och mer. Kanske är det för att det är fler dialoger nu. Men att se två personer stå och tala med varandra och sen bara få en kort sammanfattning gör att det hela kan kännas lite... Snuttifierat, som min mentor skulle ha sagt. Bara tanken på att det egentligen är ljuvlig franska som kommer ur deras munnar gör det hela vackrare, mer fylligare. Jag älskar fortfarande serien såklart. Men den skulle ha varit så mycket mer komplett med tal. Tacka vet jag att tekniken ständigt utvecklas.

Något positivt med avsaknaden av tal är dock musiken. Det är inte ofta man får höra musik som passar så perfekt bra till filmen. Tonerna beskriver personernas känslor med så noggrant och passande att man i stort sett känner allt själv. När jag tänker efter gör musiken det nästan värt all stumhet.

//Sofia