Satanus

Det här med morgonvisning var nog en bra idé. Under de tidigare avsnitten har jag lätt kunnat börja tänka på annat efter ett tag, återigen; stumfilmer ska inte vara så långa. Men idag lyckades jag vara fokuserad genom hela filmen. Kan också ha berott på att det var så länge sen senast. Och att jag saknat vampyrerna. Vilketsom gillade jag detta avsnitt. Det bästa är ju alltid deras skumma metoder. I stil med falluckor i golvet eller gömd giftpil i handen. Eller hur de lyckades stjäla hundra tusen dollar med hjälp av en signatur "I varje nummer av tidningen får läsarna en känd persons autograf." samt inspelad röst som de spelar upp över telefon. Så charmigt. Så elegant.

Nu är det nära slutet, med endast tre avsnitt kvar. Spännande!

//Sofia

The Hypnotic Eyes

Wosh. Det var en pers. Vilket avsnitt! Stumfilm funkar i korta avsnitt - that's it. Nu kidnappar alla varandra och bor på hotell. Det är visserligen väldigt trevligt av dom. En timme orkestermusik sätter spår. Jag hänvisar till Sofia. Tal är bra grejer. Dock var skogsscenen där vi får se en hästridande framifrån i rörelse skitcoolt att se! Roligt roligt är vad stumfilm och utvecklingen är! Jag undrar hur revolutionerande det var i 1910-talets Paris. Det måste varit en succé.

 

/Lovis


Something's fishy!

Vi har nu kommit lite över halvvägs på serien vi älskar så. Och jag måste säga att jag har börjat sakna talet mer och mer. Kanske är det för att det är fler dialoger nu. Men att se två personer stå och tala med varandra och sen bara få en kort sammanfattning gör att det hela kan kännas lite... Snuttifierat, som min mentor skulle ha sagt. Bara tanken på att det egentligen är ljuvlig franska som kommer ur deras munnar gör det hela vackrare, mer fylligare. Jag älskar fortfarande serien såklart. Men den skulle ha varit så mycket mer komplett med tal. Tacka vet jag att tekniken ständigt utvecklas.

Något positivt med avsaknaden av tal är dock musiken. Det är inte ofta man får höra musik som passar så perfekt bra till filmen. Tonerna beskriver personernas känslor med så noggrant och passande att man i stort sett känner allt själv. När jag tänker efter gör musiken det nästan värt all stumhet.

//Sofia


mellansnack

Det är fina filmer vi får se här.
Man måste låta dom sjunka in lite också. Det är därför man inte kan sträckse allihop.
& så njuter vi i fulla drag.
Man borde ju visa Les Vampires för alla Twilight och True Blood-bitna.

RSS 2.0