Premiären
Min premiär, mitt startskott av projektet, såg ut såhär:
Efter kaos och irritation på programmeringslektionen sprang jag, någon minut efter tidsplanen måste erkännas, ut till närmsta lediga soffgrupp. Datanörd efter datanörd passerade medans jag, med hörlurarna på, färdades över hundra år bakåt i tiden.
De voyage dans la lune. Den första sci-fi-rullen och jag satt bara och log. Resan till månen, och hur underbar var den inte? Jag vet att jag suger på recensioner, och vet inte ens om det ingår i projektet, men säger såhär: Den är på åtta minuter, man blir så glad, så bara se den!
The Great Train Robbery. Jag har väl aldrig varit en western-tjej och visst var den bra. Men jag blev inte kär. Antar att det är lite av en vanesak. Att man är bortskämd med dagens filmer, och därför ser det hela mest ut som en parodi. Men om man tar bort alla dessa tankar och lägger på ett filter, som om man ser en film för första gången i ens liv. Ja då kan jag verkligen tänka mig att denna var läskig. Sista scenen, där en man skjuter rakt mot kameran, var riktigt snygg. Den gillade jag på riktigt. Och att tåget som åker förbi fönstret i första scenen är inklippt, "It's the first ever use of a green screen type technique.", det var lite koolt. I stora hela var den okej, och om jag inte börjat med att se den andra filmen så skulle jag nog varit mer imponerad. Plus att musiken förstörde lite.
Men nu börjar peppen inför nästa film. Vi snackar fortfarande svartvitt. Fortfarande stumfilm. Men denna gång långa sådana. Får se hur det blir. Spännande är nog ett bra beskrivande ord. Intressant också.
/Sofia
Efter kaos och irritation på programmeringslektionen sprang jag, någon minut efter tidsplanen måste erkännas, ut till närmsta lediga soffgrupp. Datanörd efter datanörd passerade medans jag, med hörlurarna på, färdades över hundra år bakåt i tiden.
De voyage dans la lune. Den första sci-fi-rullen och jag satt bara och log. Resan till månen, och hur underbar var den inte? Jag vet att jag suger på recensioner, och vet inte ens om det ingår i projektet, men säger såhär: Den är på åtta minuter, man blir så glad, så bara se den!
The Great Train Robbery. Jag har väl aldrig varit en western-tjej och visst var den bra. Men jag blev inte kär. Antar att det är lite av en vanesak. Att man är bortskämd med dagens filmer, och därför ser det hela mest ut som en parodi. Men om man tar bort alla dessa tankar och lägger på ett filter, som om man ser en film för första gången i ens liv. Ja då kan jag verkligen tänka mig att denna var läskig. Sista scenen, där en man skjuter rakt mot kameran, var riktigt snygg. Den gillade jag på riktigt. Och att tåget som åker förbi fönstret i första scenen är inklippt, "It's the first ever use of a green screen type technique.", det var lite koolt. I stora hela var den okej, och om jag inte börjat med att se den andra filmen så skulle jag nog varit mer imponerad. Plus att musiken förstörde lite.
Men nu börjar peppen inför nästa film. Vi snackar fortfarande svartvitt. Fortfarande stumfilm. Men denna gång långa sådana. Får se hur det blir. Spännande är nog ett bra beskrivande ord. Intressant också.
/Sofia
Kommentarer
Trackback
